Historien kring Jumpsuit – Del 3: Den virala succén

Att få en viral succé är många företagares dröm. Det finns marknadsföringsföretag som jobbar stenhårt på att skapa detta men utgången blir inte alltid som de hoppats på. För grabbarna bakom One Piece var det inte ens meningen att deras plagg skulle bli en viral succé. Det ”bara blev så”. Efter att de marknadsfört sin mysdress lokalt och i närliggande städer började intresset för denna ”konstiga” mysdress sprida sig till grannländerna och sedan vidare över världen.

Att som vuxen dra på sig en ”sparkdräkt” var för vissa en omöjlighet medan andra ansåg att plagget både var grymt snyggt, funktionellt och mysigt. Oavsett så började en diskussion föras på internet om One Piece var ett plagg som var på mode eller inte.

Allt började med att några större bloggare började skriva om plagget 2009. Att bloggare idag är en maktfaktor är uppenbart för det tog verkligen fart. Detta främst inom landet men även i andra länder.

Ett bevis på att framgången var ett faktum var att 2% av alla i Norge hade en egen One Piece redan 2009. Detta alltså mindre än två år efter att den lanserades.

Det dröjde inte länge förrän riktigt stora kändisar hade på sig en One Piece. Detta gällde då allt från pojkbandsidoler till rockstjärnor och skådespelare. Detta fångades självklart på bild av journalister som inte bara skrev om kändisarna men även om deras nya outfit. Många klädföretag ger kläder och till och med betalar kändisar för att ha dem på sig.

Med One Piece var det kändisarna som valde kläderna och troligtvis fick de betala för dem också. Succén var ett faktum och grabbarna bakom plagget var snart miljonärer. Men vad var det egentligen som gjorde att så många tyckte om plagget? Läs nästa artikel för att få svar.